suts

........Luckan öppnas på glänt, och innan han hinner resa sig upp kastar jag mig över honom och skyddar honom så han inte får ont när vi faller tillbaka på golvet. Jag ropar på Annie och hon kommer som ett skott. "Håll ner honom! Jag tror Jona behöver lära sig en liten läxa!", säger jag full i skratt. Annie håller ner honom medan jag kittlar honom och hans söta lilla ansikte skrynklar ihop sig så han inte är så söt längre. "J-... J-Jag ska! Jag ska sluta!", får han ur sig. Vi släpper honom och han reser sig upp och kramar mig, Annie kommer också fram. "Vi har saknat dig Vicky, du får inte lämna oss igen!", säger Annie oroat. "Nej du får inte!", säger Jona upprört, "Den förra tjejen som var här, var inte alls lika bra som dig! Vi väntade på dig hela tiden!". "Åh mina fina solstrålar, nu är jag här för att stanna för evigt! Jag kommer kunna hälsa på er när som helst och ni kommer kunna hälsa på mig. Men jag kommer flytta ut imorgon igen för jag har en egen lägenhet.", jag ser att de båda blir besvikna men sen öppnar Annie munnen "Får vi lov att bo hos dig ibland, Vicky?", hon lägger huvudet på sned och kollar på mig med sina nyfikna busiga ögon. "Ja det är klart! Jag är säker på att där finns ett rum speciellt åt er." säger jag och ger dem vars en puss i pannan. Felicity kommer in i rummet nu med massa papper. "Gå upp på era rum mina barn, jag och Vicky skulle behöva lite tid för att prata om vissa saker.", Annie och Jona ger mig en kram sen springer de upp på sitt rum. "Vi måste skriva över lägenheten på dig nu, jag kommer stå för kostnaderna men jag vill att den är i din ägo. Jag har ett konto där hyran dras varje månad och ett konto du kan använda nu i början till att handla mat och möbler på.", säger Felicity vänligt. "Du behöver inte Felicity, jag har mycket pengar sen jag fick bo hos er. Och jag har arbetat ihop en del pengar också, jag känner verkligen att du har gjort tillräckligt!", jag tittar på henne med en allvarlig blick, "Jag har pengar kvar, och jag är redan så otroligt tacksam för allt du gjort för mig, jag börjar bli vuxen", säger jag och ler mot henne. "Nåväl, vi får se hur det blir med det. Nu i början vill jag att du ska känna att du inte behöver tänka på en budget. Din lägenhet ska vara inredd precis som du vill ha den.", hon ler mot mig. "När jag känner att jag är redo att släppa taget om dig kommer du få lov att betala din mat och dina kläder själv, men fram tills dess får du stå ut med vad jag bestämmer", jag känner att det är mamman i henne som talar. Och det känns fantastiskt bra måste jag säga. Jag har varit så orolig över hela flytten hit, hur jag skulle klara mig i början. Men nu är det helt löst, och det känns som en sten har lyfts från mina axlar. Hon sträcker fram en planlösning till mig. "Jag valde ut en trea nära havet åt dig. Du tycker säkert det är för stort. Jag kollade tvåor först, men insåg ganska fort att mina barn kommer vilja vara hos dig ofta. Och sen så småningom kommer du vilja ha egna också, så då är en trea perfekt", jag kollar ner på ritningen och lägenheten ser nybyggd ut. Och dyr.......