Dock så känner jag nu lite ångest. Fy tusan vad jag kommer sakna min mamma, min pappa & min syster. Jag har förberett Tobbe att jag kommer gråta dom första nätterna, jag är så fäst vid mina föräldrar och vid mina hem.
Men oj vad exalterad jag är med. Tänk va skönt att vakna upp brevid mitt hjärta varje morgon, kunna gå omkring naken, få ha egna regler i hemmet, bestämma själv vilka dagar vi sla städa, starta en "egen" framtid med mitt hjärta. För det är inte förrän nu som vi faktiskt kan påbörja vår framtid, visst har vi haft den framför oss hela tiden, men nu är det tillsammans. Själva. Som sambos.