...............Han sträcker fram handen "Alec Stoltz.", min hand tar tag i hans, "Victoria Söderberg.".
"Ni är inte här ifrån märker jag miss. Slå dig ner", hans hand gestikulerar mot fåtöljen, medan han sätter sig ner i den andra. "Så du vill börja jobba hos oss?", han drar handen genom skägget.
"Ja jag har tänkt det", det där lät dumt. Vad ska jag säga? Han verkar inte behöva fler anställda, han verkar bara vara besvärad över att jag är här. "Jag flyttade hit nyligen och söker ett jobb," stammar jag fram. Jag tror att osäkerheten i min röst skiner igenom, "- och eftersom jag är utbildad servitris och har jobbat med detta i flera år förut så känner jag att ni inte kommer begå ett misstag.", han nickar.
"Var flyttade du hit från?", vad spelar det för roll? Nyfikenhet, eller få tiden att gå och verka vara intresserad?
"Sverige, jag har bott där i hela mitt liv. Jag var au pair här i ett år efter att jag tog studenten.", sa jag för mycket nu? Detta är min första arbetsintervju, jag vet inte hur det går till. Vad ska man säga? Hur mycket ska man berätta om sig själv? Ska han inte fråga om cv, allting står ju där?
"Oh, det låter spännande. Vad var det för ställe du jobbade på?", ska jag säga att det är min mosters mans restaurang? Nej, då kommer han säkert tro att det var så jag fick lov att börja jobba där. Vilket nog inte är till min fördel.
"Det var en restaurang som heter Olivers Pub, de serverade mest vad vi kallar svensk husmanskost.", jag skymtar ett leende på läpparna.
"Som svenska köttbullar?" säger han och skrattar.
"Ja precis", ler jag mot honom.
"Jag tror att du skulle passa in här miss..." - "Söderberg", rättar jag honom.
"Mm, miss Soederberg", än en gång skymtar jag hans leende. Det låter så roligt när de ska säga mitt efternamn. "Jag tänkte att vi kunde gå igenom ditt schema och vad som passar dig bäst.", han reser sig upp och tar fram en mapp som ligger på skrivbordet. Han slår upp mappen.
"Ifall du jobbar i frukosten ska du vara här ungefär en timme innan vi öppnar, det är oftast två stycken som hjälps åt att förbereda det som behövs. Vi öppnar klockan sju, så då får du vara här ungefär klockan sex. Vid halv tolv börjar lunchen, då behöver du vara här cirka tjugo minuter innan så du hinner byta ut menyn och lära dig vad dagens innehåller.", han harklar sig och fortsätter. "Efter lunchen tar vi in vår vanliga meny, det är runt klockan fyra. Då har oftast de som jobbat under dagen förberett så det ska underlätta för dem som jobbar på kvällen. Sen stänger vi klockan tio. På torsdagar, fredagar och lördagar har vi öppet mellan tio fram till klockan två på natten. Men du kommer inte jobba där förrän du isåfall lärt dig lite barteknik.".
"Jag jobbar gärna blandade pass, och lär mig mer än gärna barteknik. Lite kunskap har jag om det, vi fick gå en kort kurs i Sverige.", jag börjar tänka på Felicity, Annie och Jona som sitter ute i bilen. De måste vara oerhört uttråkade. Han tittar på mig och ser fundersam ut.
"Du är välkommen på måndag miss, arbetsuniform är en vit skjorta med en svart kjol. Eller byxor om du önskar det, har du inte det själv så kan vi fixa det åt dig. Du måste även ha ett hårband som du har i frukosten och under lunchen. Så jag förväntar mig att se dig här klockan sju på måndag morgon!", jag tror att han kan se hur ivrig jag blir. Jag nickar och ler mot honom, sen sträcker jag fram handen
"Tack så oerhört mycket mr. Stoltz!", han tar tag i min hand och ler mot mig.
"Nöjet var på min sida miss.".......

........Luckan öppnas på glänt, och innan han hinner resa sig upp kastar jag mig över honom och skyddar honom så han inte får ont när vi faller tillbaka på golvet. Jag ropar på Annie och hon kommer som ett skott. "Håll ner honom! Jag tror Jona behöver lära sig en liten läxa!", säger jag full i skratt. Annie håller ner honom medan jag kittlar honom och hans söta lilla ansikte skrynklar ihop sig så han inte är så söt längre. "J-... J-Jag ska! Jag ska sluta!", får han ur sig. Vi släpper honom och han reser sig upp och kramar mig, Annie kommer också fram. "Vi har saknat dig Vicky, du får inte lämna oss igen!", säger Annie oroat. "Nej du får inte!", säger Jona upprört, "Den förra tjejen som var här, var inte alls lika bra som dig! Vi väntade på dig hela tiden!". "Åh mina fina solstrålar, nu är jag här för att stanna för evigt! Jag kommer kunna hälsa på er när som helst och ni kommer kunna hälsa på mig. Men jag kommer flytta ut imorgon igen för jag har en egen lägenhet.", jag ser att de båda blir besvikna men sen öppnar Annie munnen "Får vi lov att bo hos dig ibland, Vicky?", hon lägger huvudet på sned och kollar på mig med sina nyfikna busiga ögon. "Ja det är klart! Jag är säker på att där finns ett rum speciellt åt er." säger jag och ger dem vars en puss i pannan. Felicity kommer in i rummet nu med massa papper. "Gå upp på era rum mina barn, jag och Vicky skulle behöva lite tid för att prata om vissa saker.", Annie och Jona ger mig en kram sen springer de upp på sitt rum. "Vi måste skriva över lägenheten på dig nu, jag kommer stå för kostnaderna men jag vill att den är i din ägo. Jag har ett konto där hyran dras varje månad och ett konto du kan använda nu i början till att handla mat och möbler på.", säger Felicity vänligt. "Du behöver inte Felicity, jag har mycket pengar sen jag fick bo hos er. Och jag har arbetat ihop en del pengar också, jag känner verkligen att du har gjort tillräckligt!", jag tittar på henne med en allvarlig blick, "Jag har pengar kvar, och jag är redan så otroligt tacksam för allt du gjort för mig, jag börjar bli vuxen", säger jag och ler mot henne. "Nåväl, vi får se hur det blir med det. Nu i början vill jag att du ska känna att du inte behöver tänka på en budget. Din lägenhet ska vara inredd precis som du vill ha den.", hon ler mot mig. "När jag känner att jag är redo att släppa taget om dig kommer du få lov att betala din mat och dina kläder själv, men fram tills dess får du stå ut med vad jag bestämmer", jag känner att det är mamman i henne som talar. Och det känns fantastiskt bra måste jag säga. Jag har varit så orolig över hela flytten hit, hur jag skulle klara mig i början. Men nu är det helt löst, och det känns som en sten har lyfts från mina axlar. Hon sträcker fram en planlösning till mig. "Jag valde ut en trea nära havet åt dig. Du tycker säkert det är för stort. Jag kollade tvåor först, men insåg ganska fort att mina barn kommer vilja vara hos dig ofta. Och sen så småningom kommer du vilja ha egna också, så då är en trea perfekt", jag kollar ner på ritningen och lägenheten ser nybyggd ut. Och dyr.......
 
Vad kan då detta vara för något? Vissa vet, ni andra får gärna gissa! :)